lite kul...
Tjosan...
Jag ringde faktiskt uppfödaren igår..
Hon hade inte tid å prata, hon var hos grannen å fika... *skrattar*
Men hon ringde upp senare och då pratade jag faktiskt med henne... Såååå dutti!
Nu håller jag på att jaga prisuppgifter för operation av min ena hund, och försöker dessutom få besked av försäkringsbolag om de kan gå in och täcka ngt av operationen.. Inte de lättaste, men hittade en intressant funktion för de som har agria som försäkringsbolag.
Man kan nämligen chatta med kundservice! Det tycker jag va bra, speciellt om man har en liten fråga som inte tar så lång tid. Gå in på www.agria.se och där kan du klicka dig in på chatt med kundservice...
Chatten va lite seg, men.. va fan... de tar man... =)
Nu ska ja försöka leta energi till att göra ngt vettigt.. inte det lättaste men...
Vi ses senare ikväll..
// Revz
Ha..
Hann inte ringa.. dök upp nå småtjafs emellan.. men men...
Nu höll ja på å skriva känns som tjänns.. Faktiskt rätt gullig felskrivning tycker jag.. =)
jo...
Jag läser ju en massa bloggar, å en som gör mig på lite extra bra humör är gulliga Foki!
Är det någon som har missat henne? ;) Ja gillar henne, känner mig dock som en gammal tant i jämförelse (jag är 27 år) men henne... *skratt*
Idag har hon en tävling för mig.. eller. för mig och mig... Hon har nog en tävling för alla som vill medverka, men jag vill vinna den.. =) och jag tycker att den passar till dagens ämne.. *skrattar*
Så därför gör jag som gulliga Foki och länkar till henne här: Foki Länken öppnas i nytt fönster, hatar när de inte gör det när man klickar på en länk.
Den här gången kan man faktiskt vinna en iPhone.. och eftersom min telefon pajja i somras och jag inte har ngt jobb och inte råd att köpa mig en ny telefon som faktiskt fungerar så ska ja se om jag har turen med mig.. =)
Kanske blir roligare att svara i telefon om jag har en ny..
På denna tävling ska man även välja ett skal, och jag har valt ett fint svart skal med fjärilar på..
det ser ut så här: skalet
Nu får ni önska mig lycka till.. =)
vi hörs.. eller.. hmm... kanske bättre å skriva att vi ses.. ;)
// revz
hmm..
vart en synnerligen jobbig text förra inlägget.
Skrev den i anteckningar å klistra in.
Klarar tydligen inte alls av detta å har ingen aning om hur man gör mellanrum mellan raderna...
ska klura lite...
Telefonj-vel!
Dagens ämne:
Telefon-noja...
Jag blir å jävla less på min telefon.
Den har blivit en enorm stressor för mig numer,
men klarar inte riktigt av att göra mig av med den
heller. Kan ju faktiskt vara nånting viktigt.
Jag har ingen fast telefon heller i mitt lilla
gårdshus.
Efter övergreppet svarade eller pratade jag inte alls
i telefon på ett par veckor.
Visste inte hur jag skulle hantera frågor, visste
inte hur jag skulle hantera vänliga ord.
Jag visste egentligen ingenting om nånting.
Men sen så börjar man ju inse att man måste ta tag i
vissa delar av livet igen.
Det skulle ringa läkare, kuratorer, psykologer, poliser
, arbetsförmedlare, chefer med flera.. ni fattar..
Å då känner man ju ett visst krav på sig att svara.
Men tack och lov så ringde inte förövaren några fler
gånger. (Han ringde dagen efter, men mamma tog de samtalet)
Jag ville verkligen inte prata med nån av dom.
Men gjorde ju det i alla fall.
Å absolut, när man väl har svarat så gårdet ju bra,
men för mig är det asjobbigt att ta det där steget att
svara. Jag kan känna samma sak när en vän ringer.
Pulsen går upp, det knyter sig i magen, tankarna
börjar snurra.
vad vill personen, vill den ngt jobbigt?, ställs det krav
på mig nu, varför vill jag inte svara, blir personen sur
om jag inte svarar?, vill jag prata med den personen, vad
har jag glömt att göra nu, jag orkar inte prata, hur ska
ja få omvärlden att låta mig vara? - åsså mal det på på det
viset och blir en fantastiskt ond och taggig cirkel.
Vissa vänner förstår, jag har förklarat för dem hur jag
känner och talat om att jag har inget emot dig, jag vill bara
inte prata ibland. Har även bett dem att skicka ett sms om
det är ngt akut och viktigt.
För det mesta så funkar det. Men inte alltid.
Å just nu har jag ångest över att jag inte lyckas förmå mig
till att ringa min uppfödare.
Jag är fodervärd till en hund, och uppfödaren vill ju
självklart prata med mig ibland för att höra hur det går.
Det har jag all förståelse för, men som ni har förstått
så vill jag inte alltid prata i telefon. Jag har även förklarat
detta för henne och berättat vad som hänt osv och även
bett henne att skicka mail eller sms om det är ngt viktigt.
Tyvärr verkar hon inte förstå de.
Blir tillslut att jag hittar på en massa dåliga ursäkter
och ringer henne flera dagar senare än vad jag hade tänkt.
Erkänner att jag är lite rädd.
Men ibland när hon ringer så svarar jag direkt och vi kan
prata i flera timmar om favoritämnet hund. SÅ ni ska inte
tro att det händer varje gång.
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska komma över det här
och hur jag ska få folk att förstå.
Jag vill ju själv inte känna så här, för vet att det byggs
upp en massa onödig ångest i mig själv som jag verkligen
inte behöver.
Blah..
Ska ta å ringa uppfödaren på en gång.. nu!
Har ni tankar och åikter om detta, skriv gärna.. =)
hade gott... // revz
usch...
Idag är sen sån där skitdag helt enkelt... orkar inte, vill inte, ids inte och tänker inte... Blir irriterad på mig själv när det blir så här... Då bestämmer jag mig för att inte göra sticka i kors under dagen... och mot kvällskvisten har ja sån ångest över att jag inte gjort nånting så ja tror ja ska gå åt... Finns de botemedel mot detta? Piller? nån speciell mat man kan äta eller nåt?
Hunnarna e då duktiga, sover som små grisar lite här å vart i huset... Älskade pälsänglar...
hmm... har intet mer vettigt att säga, men som ja tror att jag skrivit nånstans tidigare så infinner sig min inspiritation till saker (oavsett vad det månde vara) som regel nattetid.. =)
Hörs sen...
// Revz
söndag..
Tjosan...
Va ju som sagt på fest igår, och med tanke på hur jag mår idag måste jag ha haft väldigt roligt igår.. *skrattar*
Har inte gjort ett nå idag, ätit mammis goda mat och vräkt mig i soffan. och jag lovar er att kvällen kommer att fortsätta i samma anda.. =)
Sitter å klurar lite på hur jag ska reda ut mitt liv..
Det är ju så mkt som ska ordnas.. fixa jobb, gå ner i vikt, jobba med alla tankar runt det som har hänt denna sommarn. Men vart börjar man? å varför kommer alltd energin mitt på natten när de inte direkt kryllar av människor på sina arbetsplatser såsom arbetsförmedling, försäkringskassan med flera med flera...
Men det känns så vansinnigt jobbigt. Energin räcker helt sonika inte till. Ett samtal å sen är de liksom slut energi.
Personlig assistent sökes! Lön: hundhår i obegränsad mängd.
När man lägger sig på kvällen så börjar tankarna mala, och ångesten kommer. Min ångest känns i magen, när de blir riktigt illa så gör de f-n i mig riktigt ont.
Jobbar tenhårt med att försöka tränga bort den.. Rekommenderas inte, men det har bara vart för mycke skit som hänt å jag klarar inte av att reda ut nåt av allt. Ja, jag har sökt hjälp men inte fått någon vettig hjälp, har mest bara blivit slussad runt åt olika håll...
Huff... Nu vart ja trött.. återkommer kanske senare..
// revz
Internet & Livet
Nu ska vi se om jag får till ett nytt inlägg.. =)
Har nu varit utan internet en vecka, å tro det eller ej.. Nu inser jag att det har varit ganska skönt.. *skrattar*
E ju så förbannat lätt å fastna här!
Skyndade direkt in och läste bloggarna jag följer, e ju nästan som att senaste numret av favorittidningarna på samma dag..
Men så slog det mig.. Har bloggarna saknat mig? Tveksamt... *skrattar*
nåväl.. e då tillbaks i alla fall.. =)
Har fortfarande prestationsångest över att storbloggarna säger att man ska nischa sig!
Nischa... måste... nischa... hmm... Ja tror att kanske nischen kommer av sig själv om ett tag, vi säger så!
Veckan har vart lugn.. Har klarat av att hålla ångesten stången relativt bra.
Men så kom brevet..
Brevet från åklagarmyndigheten.
Förundersökningen gällande människorov har lagts ned.
(förövaren satte fast mig i handklovar under tiden han våldtog mig)
Förundersökningen gällande våldtäkt har lagts ned.
Allt för bristande bevis..
Å ärligt talat har jag ingen aning om vad jag egentligen känner.
På ett plan känns det bra, jag slipper möta honom i en rättegång.
På andra planet blir jag lite ledsen, känns ju som att man inte blir trodd i det man har sagt.
Det viktiga är dock! Han är anmäld och den anmälan kommer att följa honom. Blir han anmäld igen kommer min anmälan att väga in...
Känslan att inte bli trodd försöker jag jobba bort. Jag vet ju vad som har hänt! Anledningen till att jag mår som jag gör beror faktiskt på något. Att jag inte kunde bo kvar och inte fortsätta jobba är resultatet av det som hänt.
Mina nära och kära tror på mig å lider mer än jag just nu över att allt har lagts ner.
Jag kan inte hata honom. Jag har aldrig hatat någon i hela mitt liv. När jag tänker på honom nu kommer det bara ett illamående och en kall ilska.
Jag vill aldrig mer se honom, och vill helst inte höra något om honom heller. Är dock lite nyfiken på vad han har sagt om det hela, om han sagt något om de, det vet jag ju inte. Går nog att rota fram något eftersom vi har några gemensamma bekanta, men vill jag det egentligen?
Jag vill ju inte höra ngt negativt om mig själv för då rasar nog den lilla grad av skelett som jag lyckats bygga upp igen sen detta hände.
hmm.. kunde egentligen lika gärna ha struntat i att anmäla..
men.. då kommer den rara polisens ord: Du kan hjälpa andra om han gör det igen.
Jag förstår så väl varför inte vissa som blir utsatta för ett övergrepp anmäler.
Många gör det nog inte för att de inte tror att det leder någonstans, som i mitt fall.
Men, att anmäla leder faktiskt visst till nånting!
Dels så är det en bekräftelse för en själv att detta faktiskt har hänt.
Hade det inte hänt (i alla fall jag tvivlade under de första dygnen efteråt om det hade hänt) hade jag inte suttit
på polisstationen och berättat om det!
Plus att det leder till att ligga honom till last under en lång tid om han gör det igen!
Å det finns nog många fall där det går att rota fram bevis, så att det faktiskt går att fälla förövaren för något.
Mitt råd är alltså: ANMÄL!
Jag ska inte sticka under stol med att det var tufft att göra anmälan, men att anmäla är det rätta att göra.
så... kom inte på nå mer vettigt att skriva om detta just nu.. vet ju inte ens om det är vettigt de ja skrivit hitills.. =)
Men.. dagen idag då?
Jo.. ska på älgfest å roa mig!
Ska bli riktigt kul har jag bestämt...
så nu ska de duschas å färgas hår, fick så fin färg av mammas vän frisörskan.. *tackar å lockar* (såg ni ordvitsen) *skrattar*
hmm... jo.. jag kan faktiskt skratta direkt efter jag berättat om något jobbigt.
Jag kan skratta fastän jag gråter också.
Jag vill att ni som läser detta också ska kunna skratta.. skratta med mig, eller åt mig, skrattet helar.
Jobbigt är det hela tiden bara lite olika mycket ibland och om jag inte får byta ämne snabbt å skratta lite grann, då blir de ju inge roligt alls nånstans nångån.
Kom på ett citat som passade bra här:
"Delad glädje, dubbel glädje. Delad sorg, halv sorg."
haha.. kom just på vad grannen har på en skylt hemma i köket!
"Om Man Går Fort och Skrattar Mycket, Syns Det Inte Att Man Är Ful"
Älskar citat och ordspråk, det kommer ni säkert att märka..
Nä.. nu ska ja publicera detta inlägg för att kunna sitta å trycka på uppdatera för å se om nån läser.. =)
Hare Gott Igelkott..
// Revz
Äntligen internet igen! =)
så snart kommer de nya inlägg... =)
// revs
ojoj...
Hej hopp...
Vännen kom hem vid 17 tiden igår, när hon landat å presenterna var udelade (ska lägga upp bilder på dom sen, så vart de surr.. surr surr surr... =)
Om hur hon haft det, vad vi ska göra i framtiden, hur fan man ska veta det?
Sen hade vi pianolektioner... Hundarna å min vän har lärt sig spela såååå fint så.. *Skrattar*
Ska även lägga upp ett klipp på när hundarna spelar.. men just nu har ja varken tid eller lust..
Ska eventuellt ge mig ut på vägen igen, ta mig hem och kanske åka å köpa lite hundmat å grejjer, sen finns de viss risk att jag inte ens har internet när jag kommer hem... =/
Men vi ser hur de blir..
Hare Gott... // revz
Grått...
Huff...
Denna dag är grå å trist...
Ska dammsuga å åka handla snus innan min kära vän kommer hem...
E sugen på nå gott... kanske ska göra nå got, eller så gör man de enkelt å HANDLAR nå gott... =)
I vilket fall som helst så har ja intet vettigt att skriva om just nu...
Har lite funderingar kring ämnet ångest... hur den kan yttra sig och vad den gör med oss människor..
men.. de få bli sen...
Hare Gott.. // revz
Natta nu...
bidde inge bubbelskumsbad för mig... ja däcka på soffan istället... *skrattar*
Ska försöka hitta nån bra film att somna till, känner mig lite seg faktiskt.. skönt å sova..
Natta på er.. =)
Min söta nalle jag fick av min sälaste i somras.. =)
Natta! // revz
mätt i magen...
Pizzan artade sig riktigt gott..
Så här mumsigt bidde de:
mmm...
Egentligen ganska otroligt, jag har lyckats med att göra ingenting i helgen och det bästa med det är att jag faktiskt inte ens har dåligt samvete över det.
Hundarna är trötta å nöjda efter små promenader, och Pan och Bozza har tagit igen allt de inte har lekt på ett halvår så de ligger utslagna på golvet som fluffiga trasmattor.
Själv har jag vart extra duktig och gjort en massa nytta på Travian (webspel) och sovit å myst..
I vanliga fall brukar ja kunna mysa hur mycket som helst, men då kommer de dåliga samvetet som ett brev på posten... Varför är det så?
Varför får man dåligt samvete för att man inte gör en massa saker?
Kräv det att man åker långt bort till någon annans hem för att man inte ska känna av alla måsten?
Jag lider verkligen av det dåliga samvetet konstant när jag är hemma. Och det irriterar mig! Visst, jag kan verkligen vara lat.. men de e ju inge roligt att vara lat när har dåligt samvete, den där irriterande klumpen i magen som vägrar ge med sig fast jag försöker intala mig att jag minsann har rätt att ta det lugnt. Den pockande prestationsångesten som hela tiden säger- Gör mer, gör fler, gör bättre... GAH!! känner hur ngt börjar arbeta upp sig inom mig...Nä!! Ska inte ha dåligt samvete.. det här är min helg!
skönt har det varit i alla fall, åtminstone ingen som sett hur lat ja varit.. ;)
Ska faktiskt ta mig lite i kragen och plocka i diskmaskinen, bidde lite disk efter min pizzabakning.. *skrattar*
Sen tror jag att ja ska ta mig ett bad.. lite lyx med badkar... och min kompis ungar har en massa spännande bubbelskum, skumbubbel, badskum eller vad de nu heter... =)
Måste få fundera lite, har just nu en massa företagsideér och jobbfunderingar att grunna på.
Vill jobba med nånting nytt, som jag inte gjort tidigare.. tror att det är nyttigt för mig just nu, kliva av de gamla hjulspåren lite.
Ge mig ideér, ge mig jobb, ge mig funderingar!
höres.. // revz
gillar sånt här...
Kan inte låta bli.. arrrghh... när ja hittar en sån här lista M Å S T E ja bara fylla i det om passar mig... Samma sak med sånna här "Mina Vänner" böcker man hade när man va liten.. =) fyller i min varje gång jag hittar den, tydligen hade ja inte såå många vänner, va mest bara jag som skrev i den..
den här hittade jag hos: Sandra
Favorittidning: hundtidningen Canis
Bästa saken som händer i vinter: Fram med hundsläde, och mys med tända ljus!
Plagg i garderoben just nu: Höhö.. ullfrottis, handskar, långkalsonger..
Längd: 160 cm.
Vanligaste plagget just nu: Käraste ullfrotté-tröjan
I höst kommer jag att gå klädd i: ett varierat humör och.. tadaa! Ullfrotté.. (finns inget som klår de)
Bästa saken som händer i vinter: Fram med hundsläde, och mys med tända ljus!
Plagg i garderoben just nu: Höhö.. ullfrottis, handskar, långkalsonger..
Längd: 160 cm.
Vanligaste plagget just nu: Käraste ullfrotté-tröjan
I höst kommer jag att gå klädd i: ett varierat humör och.. tadaa! Ullfrotté.. (finns inget som klår de)
www.woolpower.se
Men absolut inte i: Baddräkt.. hittar den ju inte.
Tre ord som beskriver mig: fundersam, humor, glad
Jag tränar: lydnad och freestyle med mina hundar.
Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: JUST NU är jag glad och hungrig..
Äter absolut inte: pölsa... Blöörk.. >.<
Kläder just nu: Haha.. törs inte säga de.. Ullfrottis, mysbyxor å mössa..
Vad sa du senast: Kattj-vel kliv ur degbunken!!
Fisk eller badkruka: Vet inte riktigt vad man använder en badkruka till, å har inge akvarium!
Spelar du nåt instrument: Klarinett, piano och bas..
Morgon- eller nattmänniska: Nattskata..
Sparare eller slösare: Jag sparar på onödiga saker och slösar pengar! =)
Har du några homosexuella vänner: Ja ett par stycken..
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: vet ej om jag tror på de, men jag hoppas.
Hur många barn vill du ha när du blir stor: Det blir vad det blir..
Vad ska barnet/barnen heta? Miranda-Li och Casper är några favoritnamn, Kajsa ligger också högt på listan.
Bio eller promenad: Promenenerar ju me hunna flera gånger om dan, så nu vill ja på bio.
Är du kittlig: Inte om ja inte vill va de.. =) Mindcontrol u know!
Rädd för insekter? shrug.. Mammamygg/harskrankar är bland de äckligaste jag vet. Men annars e skalbaggar å sånt rätt söta.
Största svaghet: Vill vara alla till lags.
Det här är jag bra på: Att koordinera saker, snudd på fotografiskt minne, ta hand om mina vänner, lyssna och prata.. och Hund är jag bra på...
Bästa Senaste bok: kan inte välja bästa, men senaste bra bok var: Låt Den Rätte Komma In av John Ajvide Lindqvist.
Chips, morötter eller godis: usch.. jag är en chipsoman.
Pizza eller hamburgare: Pizza.. (håller på att göra en nu)
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig: är piercad i tungan och skulle vilja ha några tatueringar.
Stökigt eller välstädat: Har alltid ordning i mitt kaos. =)
Gillar du att sjunga: Jaa.. och sjunger rätt bra... (säger dom som hört)
Anser du att du är stark: Ja för fan! Men inte alltid..
Kaffe, te eller inget: Dricker sällan ngt varmt, grönsaksbuljong e gott..
Har du en besatthet: Ekorrar! underbara varelser.
Vem är din bästa vän: Har flera.. =)
Civilstånd: motsvarighet till stridspitt? e nog singel, men vill bli kär...
Men absolut inte i: Baddräkt.. hittar den ju inte.
Tre ord som beskriver mig: fundersam, humor, glad
Jag tränar: lydnad och freestyle med mina hundar.
Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: JUST NU är jag glad och hungrig..
Äter absolut inte: pölsa... Blöörk.. >.<
Kläder just nu: Haha.. törs inte säga de.. Ullfrottis, mysbyxor å mössa..
Vad sa du senast: Kattj-vel kliv ur degbunken!!
Fisk eller badkruka: Vet inte riktigt vad man använder en badkruka till, å har inge akvarium!
Spelar du nåt instrument: Klarinett, piano och bas..
Morgon- eller nattmänniska: Nattskata..
Sparare eller slösare: Jag sparar på onödiga saker och slösar pengar! =)
Har du några homosexuella vänner: Ja ett par stycken..
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: vet ej om jag tror på de, men jag hoppas.
Hur många barn vill du ha när du blir stor: Det blir vad det blir..
Vad ska barnet/barnen heta? Miranda-Li och Casper är några favoritnamn, Kajsa ligger också högt på listan.
Bio eller promenad: Promenenerar ju me hunna flera gånger om dan, så nu vill ja på bio.
Är du kittlig: Inte om ja inte vill va de.. =) Mindcontrol u know!
Rädd för insekter? shrug.. Mammamygg/harskrankar är bland de äckligaste jag vet. Men annars e skalbaggar å sånt rätt söta.
Största svaghet: Vill vara alla till lags.
Det här är jag bra på: Att koordinera saker, snudd på fotografiskt minne, ta hand om mina vänner, lyssna och prata.. och Hund är jag bra på...
Bästa Senaste bok: kan inte välja bästa, men senaste bra bok var: Låt Den Rätte Komma In av John Ajvide Lindqvist.
Chips, morötter eller godis: usch.. jag är en chipsoman.
Pizza eller hamburgare: Pizza.. (håller på att göra en nu)
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig: är piercad i tungan och skulle vilja ha några tatueringar.
Stökigt eller välstädat: Har alltid ordning i mitt kaos. =)
Gillar du att sjunga: Jaa.. och sjunger rätt bra... (säger dom som hört)
Anser du att du är stark: Ja för fan! Men inte alltid..
Kaffe, te eller inget: Dricker sällan ngt varmt, grönsaksbuljong e gott..
Har du en besatthet: Ekorrar! underbara varelser.
Vem är din bästa vän: Har flera.. =)
Civilstånd: motsvarighet till stridspitt? e nog singel, men vill bli kär...
Nu ska vi se hur pizzadegen börjar arta sig..
hmm... är inte riktigt nöjd med hur detta urartade sig... =/
aja..
höres.. =) // revz
Ny dag, nya tag...
Idag vet jag inte riktigt hur det känns... *skrattar*
Är hundvakt åt en kompis som är i huvudstaden med sin nya kärlek.
Hundarna sköter sig exemplariskt, bara katten som skrämmer MIN hund... Lille Pan är lite ängslig av sig, och när det kommer katter stora som hus med hajtänder- Ja.. då blir man rädd..
Det här är första gången som jag är själv någonstans sedan "det som hände", förutom i min förra lägenhet eller hos mamma förstås...
Känns som ett bra steg i rätt riktning. Visst känner jag mig lite naken och oskyddad, men överlag så går det bra. Är ju inte direkt på hemmaplan heller, så risken att stöta på honom är väldigt liten.
Att inte våga vara själv längre har inneburit ett stort "nederlag" för mig. Jag har alltid njutit av att vara själv och verkligen kunnat mysa med mina egna tankar och funderingar, men efter detta så har det blivit svårt.
Ska försöka förklara lite snabbt.
Jag flyttade från min hemkommun till ett samhälle ca 20 mil därifrån, bodde tidigare där med mitt x, men när det förhållandet tog slut så flyttade jag därifrån.
Det tog ett år ungefär så var jag tillbaks där igen, hade ett extra jobb som senare blev mitt fasta jobb.. Jobbade med det bästa jag vet.. =)
När jag flyttade hade jag inte så många vänner på orten, vilket inte störde mig ett endaste dugg, jag koncentrerade mig på mitt jobb och mina hundar. Kände ju mitt x och hade även en (manlig) nära vän där från ett tidigare jobb. Jag och hans familj (sambo och barn) umgicks lite grann och hade himlarns roligt. Så jag var väldigt nöjd. Låter kanske konstigt, de som känner mig vet att jag har väldigt mycket vänner och en hel del nära vänner också, men det funkade så himla bra, jag hade ju jobbet med mycket kontakt med människor och så hade jag ju min gamla jobbarkompis när sällskapssjukan blev för stor.
Sen i somras hände det... det som inte ska hända.
Jag åkte och hälsade på min vän, vi drack lite vin och hade vansinnigt roligt som vi alltid haft.
Kvällen urartade i att han våldtog mig.
Vill inte gå in på djupare detaljer i detta.. kanske senare, vet inte.. vi får se hur det utvecklar sig.
När jag till slut tog mig därifrån och kom hem så ringde jag en av mina närmaste vänner, kallar henne för Sälaste här..
Hon fick i sin tur ringa mina föräldrar, jag var inte i stånd alls till att kunna prata, hyperventilerade och skakade av chock och smärta, men konstaterade att mina föräldrar skulle dö om dom hörde mig i det tillståndet.
Mina föräldrar och min Sälaste körde direkt de 20 milen enkel väg för att hämta mig, jag klarade inte att vara kvar. (inte så konstigt kanske när man tänker efter)
Nu i efterhand så förstår jag ju att det är ganska logiskt att jag har lite svårt för att vara själv, därför känns det som något positivt att jag klarar av att vara själv här, i en "främmande" by där jag inte känner någon.
Dessa tankar leder mig in på en annan tanke, blir man någonsin sitt "gamla jag" efter en sån här händelse?
Jag insåg för några år sen meningen med mitt liv, -Att utvecklas.. ta lärdom av det som sker och lagra information och kunskap. Men? va f-n var meningen med det här?
Kan jag bli mitt "gamla jag" igen?
VILL jag bli mitt "gamla jag"?
Hur hittar man åt sig själv igen?
Jag hade bra självkänsla innan detta hände, självförtroendet var väl inte det bästa men (är överviktig) jag tyckte om mig själv och sättet jag tänkte på och hur jag behandlar mina medmänniskor.
Just nu idag, så har jag helt tappat tron på människor.
Min morbror frågade mig dagen efter "det som hände" om jag kommer att kunna lita på människor igen?
-Jag vet inte.
Jag hoppas det, och jag vill verkligen det så jag tror att jag kommer att göra det också, men i dagsläget kan jag inte det.
Det är inte bara övergreppet i sig som har trasslat till det för mig, övergreppet har lett till en massa följder som jag inte ens trodde var möjligt i dagens samhälle.. (tar det nån annan gång)
Men!
Detta inlägg var tänkt som ett positivt sådant. Jag har tagit ett steg i rätt riktning känns det som. =)
Jag har lååång väg kvar innan jag blir hel igen, men jag VET! att jag kommer att klara detta.
Jag gör det inte för att "inte låta förövaren vinna", utan för att jag vill leva. Jag har rätt att leva mitt liv, och det har alla andra som vart utsatt för någon form av övergrepp också! Min väg tillbaka handlar uteslutande om MIG!
Jag vill inte visa honom att jag klarar mig, jag vill inte visa idiotiska läkare å kuratorer att jag klarar mig, jag gör det inte för mina föräldar och vänner.
Jag vill bevisa för mig själv, att jag har samma värde och rätt till att må bra som alla andra.
Dock vet jag också att det kommer att ta tid... Men nån gång kommer jag och mig själv att känna oss starka igen.. *skrattar*
Just nu mår jag bra.. =)
Ett steg...
Hare gott.. // Revliz
En blogg...
En blogg ska tydligen "nischas" för att bli riktigt bra...
Ingen aning om vad jag ska "nischa" mig inom.. Det är ju så himla mycket jag skulle vilja ha sagt.
Vill att denna blogg i första hand ska handla om hur man kommer tillbaka till "Livet" efter ett övergrepp, eller andra traumatiska händelser i en människas liv..
Vill inte att detta ska bli en deprimerande blogg, men visst... den kan komma att innehålla mindre roliga inslag..
nåja...
Vi tar det som det kommer...
*Dagens tankar*
-nischa blogg? -prestationsångest
-jag vill ha ett jobb! -ett bra jobb
-allmänhetens rättesnören: Är man en bättre person om man går isäng tidigt på kvällen, å kliver upp tidigt på morgonen?
Hare gott... // Revz
