Internet & Livet

Nu ska vi se om jag får till ett nytt inlägg.. =)
Har nu varit utan internet en vecka, å tro det eller ej.. Nu inser jag att det har varit ganska skönt.. *skrattar*
E ju så förbannat lätt å fastna här!
Skyndade direkt in och läste bloggarna jag följer, e ju nästan som att senaste numret av favorittidningarna på samma dag..
Men så slog det mig.. Har bloggarna saknat mig? Tveksamt... *skrattar*
nåväl.. e då tillbaks i alla fall.. =)
Har fortfarande prestationsångest över att storbloggarna säger att man ska nischa sig!
Nischa... måste... nischa... hmm... Ja tror att kanske nischen kommer av sig själv om ett tag, vi säger så!
Veckan har vart lugn.. Har klarat av att hålla ångesten stången relativt bra.
Men så kom brevet..
Brevet från åklagarmyndigheten.
Förundersökningen gällande människorov har lagts ned.
(förövaren satte fast mig i handklovar under tiden han våldtog mig)
Förundersökningen gällande våldtäkt har lagts ned.
Allt för bristande bevis..
Å ärligt talat har jag ingen aning om vad jag egentligen känner.
På ett plan känns det bra, jag slipper möta honom i en rättegång.
På andra planet blir jag lite ledsen, känns ju som att man inte blir trodd i det man har sagt.
Det viktiga är dock! Han är anmäld och den anmälan kommer att följa honom. Blir han anmäld igen kommer min anmälan att väga in...
Känslan att inte bli trodd försöker jag jobba bort. Jag vet ju vad som har hänt! Anledningen till att jag mår som jag gör beror faktiskt på något. Att jag inte kunde bo kvar och inte fortsätta jobba är resultatet av det som hänt.
Mina nära och kära tror på mig å lider mer än jag just nu över att allt har lagts ner.
Jag kan inte hata honom. Jag har aldrig hatat någon i hela mitt liv. När jag tänker på honom nu kommer det bara ett illamående och en kall ilska.
Jag vill aldrig mer se honom, och vill helst inte höra något om honom heller. Är dock lite nyfiken på vad han har sagt om det hela, om han sagt något om de, det vet jag ju inte. Går nog att rota fram något eftersom vi har några gemensamma bekanta, men vill jag det egentligen?
Jag vill ju inte höra ngt negativt om mig själv för då rasar nog den lilla grad av skelett som jag lyckats bygga upp igen sen detta hände.
hmm.. kunde egentligen lika gärna ha struntat i att anmäla..
men.. då kommer den rara polisens ord: Du kan hjälpa andra om han gör det igen.
Jag förstår så väl varför inte vissa som blir utsatta för ett övergrepp anmäler.
Många gör det nog inte för att de inte tror att det leder någonstans, som i mitt fall.
Men, att anmäla leder faktiskt visst till nånting!
Dels så är det en bekräftelse för en själv att detta faktiskt har hänt.
Hade det inte hänt (i alla fall jag tvivlade under de första dygnen efteråt om det hade hänt) hade jag inte suttit
på polisstationen och berättat om det!
Plus att det leder till att ligga honom till last under en lång tid om han gör det igen!
Å det finns nog många fall där det går att rota fram bevis, så att det faktiskt går att fälla förövaren för något.
Mitt råd är alltså: ANMÄL!
Jag ska inte sticka under stol med att det var tufft att göra anmälan, men att anmäla är det rätta att göra.
så... kom inte på nå mer vettigt att skriva om detta just nu.. vet ju inte ens om det är vettigt de ja skrivit hitills.. =)
Men.. dagen idag då?
Jo.. ska på älgfest å roa mig!
Ska bli riktigt kul har jag bestämt...
så nu ska de duschas å färgas hår, fick så fin färg av mammas vän frisörskan.. *tackar å lockar* (såg ni ordvitsen) *skrattar*
hmm... jo.. jag kan faktiskt skratta direkt efter jag berättat om något jobbigt.
Jag kan skratta fastän jag gråter också.
Jag vill att ni som läser detta också ska kunna skratta.. skratta med mig, eller åt mig, skrattet helar.
Jobbigt är det hela tiden bara lite olika mycket ibland och om jag inte får byta ämne snabbt å skratta lite grann, då blir de ju inge roligt alls nånstans nångån.
Kom på ett citat som passade bra här:
"Delad glädje, dubbel glädje. Delad sorg, halv sorg."
haha.. kom just på vad grannen har på en skylt hemma i köket!
"Om Man Går Fort och Skrattar Mycket, Syns Det Inte Att Man Är Ful"
Älskar citat och ordspråk, det kommer ni säkert att märka..
Nä.. nu ska ja publicera detta inlägg för att kunna sitta å trycka på uppdatera för å se om nån läser.. =)
Hare Gott Igelkott..
// Revz

Kommentarer
Postat av: sandra

jag har ialla fall saknat dig..^^ sjukt är att läsa det du skriver..händelsen i säg är fruktansvärd..och det menar jag med hjärtat! förjävligt att han inte åker dit på något..men när du skrev att du kunde skratta just efter du gråtit eller till och med under samma gång är det som om jag läser om mig själv..haha..fladdret av tankar som hoppar från det ena till det andra..aja jag kommer tillbaka var så säker..du fins på mina favoriter..:D

2009-11-14 @ 13:07:32
URL: http://sandrabnilsson.blogg.se/
Postat av: Egoinas mamma

Lite tidigt för mig att läsa så långt.. :)

Men jag såg att du skrev om detta att nischa sig, det kan ju vara så mycket. Jag tror man skall skriva precis det man känner för och kommer det från hjärtat så får man en egen stil på sin egen blogg. Jag tycker det är mer det det handlar om. Att endast skriva om en sak, till ex mode tror jag bara blir en fluga. Nej, man skall vara sig själv helt enkelt. Annorlunda är det om man bloggar om ett särskilt intresse man har, då kan man ju ha två bloggar om man vill? En personlig och en som handlar om intresset. Jag har en liten blogg vid sidan om för det är lite speciell och jag vill inte blanda ihop de två.



God morgon! :D

2009-11-15 @ 08:04:08
URL: http://egoinasriktigamamma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0